Malte
Det finns en kille i mitt liv som stulit mitt hjärta totalt. Han är en liten människa på ca en meter, lockigt ljust hår och drömmande vackra blå ögon. Han sjunger som en liten fågel och charmar mig med sitt leende.
Ibland är han pirat och styr stora skepp och ibland är han hund och delar vattenskål med Viggo. Lilla spöket Laban är hans favorit och Pippi är hans hjälte. Bada i vårt badkar med sina båtar är ett stort intresse.
Han är mycket artig och när han inte vill göra något som jag föreslår säger han: Nejtack! (Sägs som ett ord)
- Vill du ha lite mat Malte?
- Nejtack!
- Behöver du kissa?
- Nejtack!
- Ska vi ta på pyjamasen?
- Nejtack!
- Vill du ha en puss?
- Nejtack!
Just nu är Malte i "kansjälvåldern". Det kan ta timmar att klä på sig, att äta, att borsta tänderna eller äta en macka. Tålamod är en dygd, sägs det. Tur att jag har det!
Malte hälsar på oss två dagar i veckan och det roligaste är hans underhållande kommentarer.
Vi sitter och äter frukost. Malte höjer sitt juiceglas mot mig och säger:
- Skål på dig lilla hjärtat!
Morfar Tommy är lite trött och humöret är inte det bästa. Tålamod är en dygd, sägs det. Morfar har inte lika mycket av det som jag har!
Malte säger:
- Jag måste tjata lite på morfar så han blir glad!
En kväll blev Malte hysteriskt arg när han var tvungen att ta av sin skjorta för att byta till pyjamas. Han älskar att ha skjorta på sig liksom alla slags huvudbonader som man kan ha såsom pirathattar, mössor, och kepsar. Matskålar går också bra! (som Emil i Lönneberga)
Efter mycket gap och skrik tröttnade jag och tog Malte i armen och förde honom ut i hallen och bad honom lugna ner sig. Kanske lite för strängt. Var fanns det omtalade tålamodet då? Malte slutar skrika och säger:
- Jag älskar dig mormor.......jättemycket!
Gullungen jag älskar dig med. Mitt hjärta smälter.
På tal om hattar skulle jag och Malte gå på promenad en dag när han var två år. Han hade lekt med mina köksredskap och hittat en blå plastskål som passade hans lilla huvud perfekt. Tyckte att han såg så söt ut i den. När vi tog på oss ytterkläderna vägrade han att ta av den söta lilla blå skålen för att ta på sig mössan. Jag försökte övertala honom men fick tji! Vi fick gå ut med skålen på huvudet. Kändes lite pinsamt att gå ut med en liten unge i vagnen med en blå plastskål på huvudet! Fick en del blickar och kommentarer från förbipasserande.
Vi var på kalas hemma hos min son Alexander som fyllde 24 år. Det serverades hemmalagad pizza med mozarella, ruculla och parmaskinka. Mycket gott! Jag frågade Malte om han ville äta med oss. Alla barn gillar väl pizza? Vad tror ni att han svarade då?
- Nejtack!
Maltes pappa kom och hämtade honom när kalaset var slut. Malte tog på sig jackan, mössan och stövlarna och pussade mig hejdå. Plötsligt kom han på att han på att inte sagt hej till alla gästerna och sa:
- Jag har inte sagt hejdå till den andra gubben!
Den första gubben var morfar och den andra gubben var en lika gråhårig fast 10 år yngre "gubbe" som är min svåger. "Gubben" skrattade lika gott åt Malte som jag gjorde. Hu, vilken tur att han har humor!
Sån´t är livet för en mormor!
